Verksamhetsberättelse 1990/1991

Årets 1990/1991 var ett år som närde en kör med födslovåndor. Fortfarande efter 1 års engagmenag från många håll var det väldigt svårt att tränga in i kårens traditioner och uppmärksamhet. Att ta över från Annika Wahlström var i sig svårt och att sedan försöka leda kören mot nya höjder och glansdagar kändes tungt. Jag tycker ändå efter detta år att kören, som gått från A-kör till Friedmans Apostlar, har fått sin bestämda plats i kåren och det är något som känns oerhört skönt.

Veni Vidi vici!

Traditioner som befästes
Avslutning: En kör i en kyrka i sommarvärmen är väl något som känns som en riktig avslutninginte ett öga var väl torrt när vi klämde i med “Uti vår hage”. Att få vara med och avsluta en termin på det sättet vill vi alltid göra!

Vårkonsert: Kören fick nu vara med på sin första vårkonsert och det ägde rum tillsammans med ett otal teknister på KTH - vår låt var “Båtlåt” och Fredrik W och jag själv personifierade båtarna i kärlekssången - vi fick till och med till en jolle!

Kultvecka: Vi stod för invigningen på kulturveckan med en specialskriven sång dagen till ära.

Gasquen: Vi kom instormande under finmiddagen med bistra miner och dova stämmor allt under det att vi häcklade allt och alla (vi kanske råkade få med några enokar också…) Small people blev en ny slagdänga och Småtting är ynklig har väl aldrig klingat så väl.

Grötlunchen: Grötlunchen blev en succé av stora mått och vita nattlinnen intog kåridoren för ett kort ögonblick. Gröten räckte till alla och sången höll måttet. Vi hade lyckats kidnappa två små barn var med och sjöng Tipp Tapp med ljus och skör stämma - kul!

Annat smått och gott

Namn bytte vi från det trista och allmänt intetsägande “A-kören” till “Friedmans Apostlar” och i och med detta instiftade vi overallen som vår körkostym. Logo fixades fram och i början av 1991 som kom våra tygmärken och ryggmärken (som alla satte någon annan stans).

Vi skapade den första styrelsen för kören och instiftade vår egen lilla årsfest med val och middag redan i januari.

Vi började söka oss utåt och hade del externa engagemang såsom luciaspelningar. Vi var också med på Nobelmiddagen och sjöng på ett otal av Staffans (Staffan Burenstam Linder, dåvarande rektor på Handels) middagar.

Vi började med två gångers intagningar dvs en gång på hösten och en gång på våren.

VI HADE DET BRA - HOPPAS ATT DET MÄRKTES:

/Nina Wahlgren
Gapade mest 1990/1991